Historien om Maria

Jag uppfann inte en pedagogik.

”Jag uppfann inte en pedagogik. Jag gav bara några barn en chans att leva.” ”Jag har studerat barnen, jag har tagit emot vad de givit mig, formulerat det och det är detta som kallas montessoripedagogiken.” Det är två av många, många citat av Maria Montessori. Vi kan lägga till ytterligare ett: ”Världen börjar med barnen.” Så välformulerade och behagliga att läsa att de nästan skymmer bilden av hennes gärning. De frammanar bilden av livaktiga, trygga och glada barn som ägnar sig åt lärandets konst med entusiasm och iver. Men ursprungligen är de myntade i kontakten med allt annat än trygga och glada barn. I den framrusande industrialismens sena 1800-tal var barn en handelsvara bland andra. Inte sällan var de redan vid 8-9 års ålder satta i hårt industriarbete. Än värre förhållanden levde de barn under, som av olika anledningar föll utanför ramen, t ex på grund av fattigdom och olika handikapp. För dem var den sociala och intellektuella misären större än vad vi kan föreställa oss. Och ändå var det bland dem som Maria fann rötterna till sin pedagogik. Det var de barnen som gav henne grunden för en helt ny pedagogisk rörelse.

De pedagogiska idéerna föds

Examensarbetet handlade om psykiatri, ett ämne som intresserade henne mycket. Hon började arbeta på ett sjukhus för funktionshindrade personer och öppnade samtidigt en egen praktik där hon tog emot fattiga kvinnor och barn.
Det var bland dem och barnen på den psykiatriska avdelningen på Roms universitetssjukhus som de pedagogiska idéerna började formas. Hon insåg att många av barnen i första hand var socialt och intellektuellt understimulerade. Deras svaga begåvning var alltså inte enbart ett medicinskt utan ett pedagogiskt problem.
Utifrån den insikten började hon arbeta med barnen och nådde snart mycket bra resultat. De uppmärksammades och ledde till chefskapet på den nystartade Ortofreniska skolan i Rom, en utbildning för lärare verksamma bland funktionsnedsatta barn. Nu kunde hon på allvar utveckla sina pedagogiska tankar tillsammans med ett sensoriskt material, i mångt och mycket samma material som används i dagens montessoriskolor.

Envis och målmedveten

De barnen mötte hon i sitt arbete som läkare i Rom. Bara det faktum att hon var Italiens första kvinnliga läkare, är en bedrift som skvallrar om en person med stark integritet och vilja. Redan i grundskolan valde hon en egen väg, gick i en skola för pojkar med teknisk inriktning och länge var hon inriktad på ett yrke som ingenjör. Yrkesvalet skedde i stark opposition mot faderns vilja. Ingenjör eller läkare var inte riktigt den bana som flickor av god börd förväntades välja.
Inte heller vid Roms universitet var man intresserad av att anta Maria Montessori, läkarutbildning var något enbart förbehållet manliga studenter. Det motståndet rundade hon elegant genom att först skaffa sig en examen i matematik, fysik och naturvetenskap och med hjälp av den ta sig in på den medicinska fakulteten.