Snabbfakta: Montessoripedagogiken

SNABBFAKTA: MONTESSORIPEDAGOGIKEN

Barnens känsliga perioder.

Pedagogiken bygger på noggranna observationer av barns utveckling och vilar på tre grundtankar:
Barnens känsliga perioder.
Maria Montessori märkte att barnens intressen, upptäckarglädje och vilja att lära nytt varierar med ålder och mognad.
Dessutom observerade hon att intresseförändringar följer ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Från de allra tidigaste intressena för viljan att äta själv, lära sig gå, prata osv, till intresset för läsning, matematik, rymden, världen osv.
Hon fann att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga för olika slags kunskap. Hon insåg därför det värdefulla i att ta tillvara intresseperioderna, som hon kallade ”känsliga” eller ”sensitiva” perioder.

Frihet att välja

Inlärning som knyter an till ett barns eget utvecklingsstadium, går lättare. Genom att ta tillvara barnets spontana lust för arbete och låta dess eget intresse vara motiv nog för att söka kunskap, får barnet den frihet som stimulerar lärandet Det kan då utveckla den avundsvärd förmågan att koncentrera sig på en intressant uppgift, försjunka i den och upprepar övningen om och om igen. Frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt är två viktiga förutsättningarna i pedagogiken.

Montessorimaterialet

För att kunna möta barns behov av stimulans och aktivitet utvecklade Maria Montessori arbetsmaterial för alla tänkbara intresseinriktningar och mognadsstadier. Materialet är inte det viktigaste i pedagogiken men det är en god hjälp på vägen. I ett montessoriklassrum finns material både för praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. Alltifrån skokräm och putstrasor till sinnrikt material som tränar logiskt och matematiskt tänkande. Material som övar upp skrivförmåga, språk, ordkänsla och grammatik. Men också saker som tillåter barnen träna syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
Montessoris idé om inlärning handlar om att gå från det konkreta till det abstrakta. Matematikmaterialet tex. visar klart och tydligt hur och varför man mäter och räknar på ett visst sätt. När ett barn väl förstått matematikens uppbyggnad, är det dags att lämna materialet och lösa abstrakta problem utan hjälpmedel. Så gott som allt material fyller flera funktioner. Samtidigt som man tränar matematiska storheter, övar man upp känslan för skillnader mellan dem och förmågan att handla och tänka praktiskt. De flesta material är också självrättande. Barnen får uppleva tillfredställelsen av att själva se att de lyckats med en uppgift.