Svenska Montessoriförbundet

Historien om Maria

Jag uppfann inte en pedagogik.

”Jag uppfann inte en pedagogik. Jag gav bara några barn en chans att leva.”
”Jag har studerat barnen, jag har tagit emot vad de givit mig, formulerat det och det är detta som kallas montessoripedagogiken.”

Det är två av många, många citat av Maria Montessori. Vi kan lägga till ytterligare ett: ”Världen börjar med barnen.”
Så välformulerade och behagliga att läsa att de nästan skymmer bilden av hennes gärning. De frammanar bilden av livaktiga, trygga och glada barn som ägnar sig åt lärandets konst med entusiasm och iver.
Men ursprungligen är de myntade i kontakten med allt annat än trygga och glada barn. I den framrusande industrialismens sena 1800-tal var barn en handelsvara bland andra. Inte sällan var de redan vid 8-9 års ålder satta i hårt industriarbete. Än värre förhållanden levde de barn under, som av olika anledningar föll utanför ramen, t ex på grund av fattigdom och olika handikapp. För dem var den sociala och intellektuella misären större än vad vi kan föreställa oss.
Och ändå var det bland dem som Maria fann rötterna till sin pedagogik. Det var de barnen som gav henne grunden för en helt ny pedagogisk rörelse.

De pedagogiska idéerna föds

Examensarbetet handlade om psykiatri, ett ämne som intresserade henne mycket. Hon började arbeta på ett sjukhus för förståndshandikappade och öppnade samtidigt en egen praktik där hon tog emot fattiga kvinnor och barn.
Det var bland dem och barnen på den psykiatriska avdelningen på Roms universitetssjukhus som de pedagogiska idéerna började formas. Hon insåg att många av barnen i första hand var socialt och intellektuellt understimulerade. Deras svaga begåvning var alltså inte ett medicinskt utan ett pedagogiskt problem.
Utifrån den insikten började hon arbeta med barnen och nådde snart mycket bra resultat. De uppmärksammades och ledde till chefskapet på den nystartade Ortofreniska skolan i Rom, en utbildning för lärare verksamma bland mentalt handikappade barn. Nu kunde hon på allvar utveckla sina pedagogiska tankar tillsammans med ett sensoriskt material, i mångt och mycket samma material som används i dagens montessoriskolor.

Envis och målmedveten

De barnen mötte hon i sitt arbete som läkare i Rom. Bara det faktum att hon var Italiens första kvinnliga läkare, är en bedrift som skvallrar om en person med stark integritet och vilja. Redan i grundskolan valde hon en egen väg, gick i en pojkskola med teknisk inriktning och länge var hon inriktad på ett yrke som ingenjör. Yrkesvalet skedde i stark opposition mot faderns vilja. Ingenjör eller läkare var inte riktigt den bana som flickor av god börd förväntades välja.
Inte heller vid Roms universitet var man intresserad av att anta Maria Montessori, läkarutbildning var något enbart förbehållet manliga studenter. Det motståndet rundade hon elegant genom att först skaffa sig en examen i matematik, fysik och naturvetenskap och med hjälp av den ta sig in på den medicinska fakulteten.

En pedagogik för alla barn

Några år senare kom möjligheten att prova de nu utvecklade idéerna i praktiken och på vanliga barn. I den fattiga stadsdelen San Lorenzo i Rom byggdes en ny typ av bostäder för den växande skaran fabriksarbetare upp. I området skapades också en ny sorts skola där man samlade barn i åldrarna 3 – 6 år. Maria Montessori fick möjlighet att vara med från grunden och började använda de metoder och material som hon använt på Ortofreniska skolan.
Snabbt visade det sig att barnen tog till sig pedagogiken och materialet utan problem. Ytterligare ett antal Casa dei Bambini öppnade i Rom och Milano. Resultatet var entydigt; oavsett social bakgrund och begåvning gjorde barnen stora framsteg när de arbetade efter Maria Montessoris pedagogik.
Under två intensiva år, 1907 – 1909, föddes en ny pedagogik på ett daghem i en sliten stadsdel i Rom.
Maria Montessori själv stannade kvar i San Lorenzo fram till 1909 och skrev sedan en bok om sina erfarenheter. I engelsk översättning kom den att heta The Montessori Method, väckte enorm uppståndelse när den kom ut och hade så småningom översatts till 20 olika språk. Arbetet med den nya pedagogiken tog nu all tid i anspråk och 1911 lämnade Maria Montessori sitt arbete som läkare och ägnade resten av sitt liv åt att utveckla den pedagogiska filosofi som barnen i Rom givit henne. Det visade sig vara en tankevärld som hållit genom alla tider och än idag förmår väcka entusiasm och skapa aha-upplevelser bland såväl lärare som föräldrar och barn.

(Källor: www.montessoricentenary.org, Maria Montessori: Barndomens gåta, Mario Montessori: Montessoripedagogiken, Kerstin Signert: Maria Montessori – anteckningar ur ett liv.)